Jag heter Maritha Östlund och är gift med Sven-Einar. Vi har en 25 årig son och en liten ljuvlig sondotter som heter Mathilda och är född den 14 augusti 1999.

Det har alltid funnits hundar i mitt liv. Som barn via morfars och övrig släkts jakthundar, och genom Pia, en vit dvärgpudel som jag fick då jag var 9 år.

Min första hund köpt för egna pengar var en boxer, en röd och vit hane från Estrid Forsboms kennel Rikomps. Han hette Rikomps Red Hunter och jag var 17 år. Ambitiös som jag var, så anmälde jag mig genast som medlem i AfB och dessutom till en specialutställning som skulle gå av stapeln i mars det aktuella året i Jönköping. Domare var norska Reidun Hoel, vill jag minnas. Nu var inte ödet mig nådigt, utan Reddie dog endast 6 månader gammal i vad man då kallade Müller Barlows sjukdom.

Det var stor sorg och bedrövelse och slumpen förde mig då till Marikarlos Kennel som hos sig hade en kull från Eva Sjödals kennel Primbox. Pappa var deras berömde avelshund Marikarlos King of Fire. Jag tingade en tigrerad hanvalp, Primbox Jupiter, som växte upp till en av de största boxer jag har sett. Han var nog 68-69 cm hög men helt proportionerlig och faktiskt jättesnygg. En domare brydde sig inte om storleken och gav honom cert, en annan domare "visste inte bättre" och gav honom en nolla och den tredje domaren gjorde rätt och gav honom en tvåa. Jeppe var en fantastisk hund som gav mig otroligt mycket glädje och jag vill påstå att det avgjorde mitt framtida hundaktiva liv.

Efter något år fick jag förtroendet att köpa en gul alldeles underbar tikvalp efter CH Wedge Hollow´s Sam´s Son, SKK,s Guldhund 1972, som fanns hos Kennel Marikarlos som en parningsvalp från Finland. Hon hette Qaleheros Jasmin och lade grunden till vår lilla men framgångsrika uppfödning med start 1976. Jasmin parades med Marikarlos King of Fire 1976 och födde bl.a. den till Finland exporterade Teamwork Artist. Han var framgångsrik i utställningsringarna i Finland och blev själv far till ett 10-tal kullar. I kullen fanns också en av mina stora kärlekar Aclissa, som senare själv blev mor till två kullar med bl.a. en vinnare av Forester Johnssons vandringspris och desssutom vår första egenuppfödda elithund, KORAD Teamwork Espresso.

Jasmin fick fyra kullar med flera alldeles utmärkta avkommor, där den mest kända är KORAD CH Teamwork Caledonian Man. Jasmin finns faktiskt kvar i alla våra hundar fram t.o.m. vår L-kull, vilka jag skriver lite om här nedan. Dessa hundar och flera andra presenteras på egna sidor under vår hemsida.

När kuperingsförbudet kom 1986 (?), beslutade vi oss för att sluta med uppfödning. Vi kunde inte tänka oss att föda upp boxer med svans. Det innebar att vi avstod från att para ett par mycket bra och välmeriterade tikar med bra blodslinjer, vilket jag ärligt erkänner att vi djupt ångrar idag. Vi var dock inte sämre än att vi senare kunde ändra oss, och vi har faktiskt fött upp två kullar med svans och den tredje är på väg nu år 2000. Första "svanskullen" är vår L-kull, född 1992. Ur den föddes två champions, två tjänstehundar och flera väl bruksmeriterade. Den allra bästa är KORAD CH Teamwork Lucky Strike, elithund i spår och vinnare av Forester Johnssons minnespris 1999. Rasmus, som han kallas, har en alldeles egen historia som ni kan läsa om på hans egen sida.

Brorsan KORAD CH Teamwork Lucky Spinner är inte långt efter med godkänt resultat i högre klass spår. Det föddes 10 valpar i L-kullen, 9 är röntgade u.a. på höfter och knän och den 10.e är inte röntgad. Flera är korade och bruksmeriterade.

"Svanskull" nummer två är M-kullen med tre tikar, födda 1996. En av dem är fullcertad men inte korad p.g.a. höftledsfel, de övriga två är korade och en av dem godkänd högre klass spår.

Vi tillåter oss att vara stolta över resultatet av uppfödningen på dessa två kullar under 7 1/2 år. De här få valparna har placerat oss på Årets Uppfödarlista flera år i rad genom lysande brukprovsresultat och fina utställningsplaceringar. Att en av dem dessutom vinner Forester Johnssons vandringspris ger oss faktiskt ståpäls.

Intresset för Boxer, för hjälp och stöd under de första åren och inslussningen i Boxerklubben vill jag tacka Marion och Karl-Olof Humble, Marikarlos Kennel för. De har givit mig stor support. Jag hade dessutom turen att starta upp min "boxerbana" då en massa boxerprofiler fanns på planen, t.ex. familjen Hoffman, Nils Molin, Bengt Härnman, Uno Sund, Karl-Erik Johansson, fam. Tiback och fam. Liifv, Catarina Posse, Anders Lindström och många, många fler. Dessa delade frikostigt med sig av all sin erfarenhet och jag var en god elev.

Ganska omgående blev jag mycket aktiv i AfB, Avelsavdelningen för Boxer och fick ett antal förtroendeuppdrag. Intresset finns kvar än idag och trots att jag anser mig vara förhållandevis ung, börjar jag känna mig som en av "de gamla" inom klubben.

Boxerlivet har också medfört en stor vänskaps- och bekantskapskrets, ur vilken flera av familjens allra bästa vänner utkristalliserats. Det är ett av alla de mervärden hundintresset medfört.

Nu, år 2000 är Boxerklubbsarbetet lika intensivt som någonsin, och det känns fortfarande tillfredsställande att få arbeta för den ras väl och ve som ligger mig så varmt om hjärtat.

Jag har utökat "hunderiet" med att utbilda mig till exteriördomare, och dömer förutom boxer även rottweiler, dobermann, hovawart och bouiver des flandres.

Det har gett mitt aktiva hundliv en ny dimension och ökar faktiskt bara intresset och kunskapstörsten än mer.

Hos oss bor idag tre hundar, Lukas, Karro och Holly, vilka egentligen heter KORAD Teamwork Look Out for Lucidor, KORAD CH Nighthawk Papagena och så minstingen Holly som heter något så magiskt som Engelaiz Abrakadabra at Teamwork. F.ö. så kan hon trolla, tror vi, åtminstone med sina bollar…

Vi har två hundar till, Isa som ska bli mamma till våren och bor hos Iaá och Lars Lavén i Nora till vardags, och så lilla minstingen Kajsa som bor hos Mats och Marianne Jansson i Ludvika. Mer om dessa juveler kan ni läsa om på deras sidor.

Nu vet ni lite mer om mig, långtifrån allt förstås, men allt jag vill berätta tror jag inte ni orkar läsa…